Du är här:
Dela

Begrepp och provtagningsparametrar

Begreppsförklaringar:


Biomassa – Den totala mängden partikulärt organiskt material i ett vattenprov.

Biota – Växt- och djurliv i en region

Epifauna – Akvatiska organismer som lever ovan på bottnar eller på ytor av andra substrat, i motsats till infauna.  

Fauna – Alla djurarter, inom ett område eller över en period.

Infauna – Akvatiska organismer som lever nedgrävda i sediment, i motsats till epifauna.

Recipient – Mottagare, i detta fall mottagande vattenförekomster.

Förklaring av provtagningsparametrar:

Temperatur (°C) – Vattentemperaturen påverkar många andra variabler, dels direkt via atomernas rörelsehastighet som t.ex. ledningsförmåga och vattnets möjlighet att lösa andra ämnen som exempelvis kolsyra eller syrgas O2), dels indirekt genom att den biologiska aktiviteten är temperaturberoende. I havet har temperaturen stor betydelse för omsättningen av vattenmassan. Vår och höst sker vanligen en cirkulation så att vattenmassans ytskikt och bottenskikt byts ut.

Siktdjup (m) – Siktdjup kan mätas med hjälp av en siktskiva som sänks ner i vattnet och när skivan inte längre kan observeras antecknas hur djupt skivan har sänkts ner. Siktdjupet är beroende på hur ”klart” vattnet är, alltså hur långt ner i vattenmassan solljuset kan tränga. Siktdjupet är ett mått på vattnets innehåll av partiklar.

Salthalt (PSU) – Salthalt i havet bestäms genom mätning av konduktivitet. Vattnets salthalt styr till stor del utbredning av levande organismer då salthalt i omgivande vatten påverkar organismers osmos (vätskereglering).

Syrehalt (mg/l) – Syrgas tillförs vattnet från atmosfären men också från växterna vid deras fotosyntes. Syrgas förbrukas vid kemisk eller biologisk nedbrytning, vilket ofta är en effekt av utsläpp av syrgastärande materia från exempelvis avlopp, men syrgas förbrukas även när döda organismer ska brytas ner. I övergödda sjöar och kustnära havsområden deponeras ofta så stora mängder död materia att syrgasbrist uppstår. Även i mindre näringsrika områden kan syrgasbrist uppstå vid dålig omblandning av vattnet, t.ex. vid lång isperiod eller under ett kraftigt och långlivat språngskikt.

Syremättnad (%) – Syremättnad eller syrgasmättnad anger hur stor andel av den syrebindande kapaciteten som är tagen i anspråk. Syremättnaden uttrycks som det procentuella förhållandet mellan uppmätt syrgaskoncentration och den totala syrgaslösligheten vid aktuell temperatur och salthalt. Hur mycket syrgas som kan lösas i vatten är beroende av vattentemperaturen, salthalten och atmosfärstrycket. Kallt vatten löser mer syrgas än varmt, salt vatten löser mindre än sött.

H2S (µmol/l) – Svavelväte är en gas som bildas vid avsaknad av syre i sediment.

PO4-P (µmol/l) – syrerika vatten finns löst oorganisk fosfor i form av ortofosfater, H2PO4-, HPO42 och PO43-. Dessa tre former kallas gemensamt för fosfat-fosfor (PO4-P) och är de enda former av fosfor som växterna kan tillgodogöra sig.

TOT-P (µmol/l) – Med TOT-P menas summan av löst oorganiskt fosfor, polyfosfater, löst organisk fosfor samt partikulärt bunden organisk och oorganisk fosfor. Fosfor är ett icke-metalliskt grundämne som är essentiellt för alla levande celler. Stora mängder av fosfor kan orsaka övergödning.

NH4-N (µmol/l) – Ammonium är en nedbrytningsprodukt av proteiner och andra kväverika föreningar, ammonium oxideras till nitrat. Ammonium ingår i många gödselmedel och kommer till havet i första hand via avvattning av åkermark.

NO2-N (µmol/l) – Nitrit är den oorganiska kväveformen som utgör mellansteg mellan ammonium och nitrat. Nitrit ansamlas normalt inte utan oxideras vidare till nitrat. Förhöjda värden av nitrit tyder på störningar i de biologiska processerna och att en ansamling av organiskt material sker.

NO3-N (µmol/l) – Nitrat är en oorganisk kväveform som kan användas av primärproducenterna som kvävekälla. Hög nitratkoncentration göder alger och kan bidra till att en algblomning sker och kan indikera utsläpp av till exempel avloppsvatten.

TOT-N (µmol/l) – Variabeln totalkväve, TOT-N, innefattar inte kvävgas utan avser allt det kväve som finns både löst (organiskt och oorganiskt) och uppbundet i partiklar och biomassa.

SiO3-Si (µmol/l) – Kisel förekommer alltid bundet till syre, kisel kommer från berggrunden. Kiselalger (en typ av växtplankton) är en organism som bygger sitt skal av kisel, kisel kan för dessa alger vara begränsande och kan vid stor mängd kisel i vattnet leda till algblomning.

POC (µmol/l) – Partikulärt organisk kol utgör den del av kolet som är bundet till partiklar.

PON(µmol/l) – Partikulärt organiskt kväve består av bakterier och detritus.

TOC (mg C/l) – Totalt organiskt kol, är ett mått på kolinnehållet i både löst och partikulärt material i vattnet.

Chl-α (µg/l) – Klorofyll α är det pigment som finns i växtplankton och är ett grovt mått på växtplanktonbiomassa i ett vattenprov.


Senast uppdaterad:2015-10-02

Bohuskustens vattenvårdsförbund | Anders Personsgatan 8 | Box 5073, 402 22 Göteborg | Tel 031-335 5000 | Fax 031-335 51 17 | E-post info@bvvf.se | www.bvvf.se